Den lilla flickan kom tillbaka till skolan efter höstlovet, kanske allt hade blivit bättre nu? Glatt så hälsade hon på ett par kompisar i andra klasser. Under lunchen hörde hon några prata om att byta skola. Det hon hörde satte griller i skallen på henne. Visst vare väldigt långa skoldagar? Väldigt många långa raster.. hon hade inte längre så värst många att umgås med i klassen längre. Hon fick upp ögonen för en ny, bättre skola. Så under veckan har hon fixat och donat lite. Men hur det gick vet ingen ännu, inte ens den lilla flickan. Igår var jag på sku. Vår stora filmpremiär skulle ske så till dagen till ära hade jag på mig en vit veramoda klänning. Allt gick bra, filmen var jätterolig. Men då börjar klockan närma sig tio. Var är min mobil?!? Jag letade igenom hela jackan, hela väskan men den var inte där. Jag sprang upp till Simon och sa att jag nog hade glömt den i kyrkan, har han en nyckel? Solklart så hade han inte det. Så jag tvingar med mig söta Johan Riise att springa och leta efter PC. Först försöker vi med ovandörren men den var låst. Men då gick vi in via bakdörren, den var öppen! Men där inne kunde ingen PC hittas. Så vi går ut igen. Jag fortsatte tvinga med mig Johan för kolla kyrkan sidodörr. Men så långt hann vi inte. För på trappan till klockargården skymtades en rökandes PC. Vi ropade på han och jag förklarade som det var. Det var en andakt i kyrkan men om fem minuter kunde vi gå in där. Så frågade han om Ola hade ringt och då svarade jag nej. Jag kände på mig vad som skulle komma när han frågade om jag kunde prata i fem minuter. Och när han bad Johan att gå. Han började prata ochsa att jag var en som de tyckte behövde en mer ingående förklaring varför jag inte hade blivit konfirmand ledare. Det är ett svårt beslut för mig om jag vill skriva det han sa. Men jag kan iallafall berätta att det slutade att jag skyndade mig iväg efteråt och började storgråta. Jag gick först in i stefansgården och letade efter min mobil. Solklart hittade jag den i en hörna av golvet där jag suttit tidigare. Sen ringde jag Sophia och floden kom. Jag grät och jag grät. Men jag var tvungen att lägga på. Igår kväll kom jag hem och fortsatte gråta, jag grät i minst en timme. Sen så ringde Pia och vi låg och pratade i två timmar. Jag har vart hemma idag på grund av det. Jag blev knäckt. Och jag är fortfarande det.