I fredags trodde jag att jag var dömd till att vara hemma för vi skulle ha vart hemma hos Joel, men hans mamma var sjuk så jag gick hemma rastlös då jag fick ett sms att vi kunde vara hos Fredrik istället och jag sättger mig på moppen ut dit. Då kollade dom på Jesus Christ Superstar, den var ruskigt bra! Sen så gick vi ut på en promenad och sen åter hem till Fredrik. Jag hade det jättemysigt och väldigt trevligt. Men jag glömde tiden och kom inte hem förens klockan 2.

Idag, eller ja igår om man ska kolla på klockan var jag i stallet i princip halva dagen. Jag åkte hemifrån runt nio och kom hem halv fem. Det var en händelserik dag i stallet! Först så missade jag Jonny och Norna med ci. 10 min! Det var synd! Så jag tar in Brandi från hagen och börjar borsta. Om jag ändå ska vänta på Jonny istallet kan jag lika gjärna göra något. Efter ett tag kommer Anders till stallet. Vi hade en trevlig pratstund. Sen fick jag låna hans mobil och ringa Karin, Brandis ägare. Jag frågade om hon skulle komma till stallet idag och om hon inte skulle göra det skulle ja kunna rida ut på Brandi?

Hon skulle inte ut så ja börjar sadla och tränsa honom. Vi var ute i 2½ timmar ungefär. Mysig häst att rida men lite för mycket pigg.. jag fick jobba jätte mycket och både jag och hästen var genomsvettiga efteråt! Så vi gick en promis upp till Anders som jobbade på taket till förådet. Han hälsade att jag skulle skicka upp Jonny att göra Kaffe. Så jag går ner, släpper ut Brandi i hagen och går in i stallet. Men då skulle tydligen alla hästar in på lunch foder.

Så jag går ner till hagen och börjar ta in hästarna. När jag kom till Lusen blev allt kattastrof! Rambo sprang genom stängslet och Lusen slet sig från mig och jag fick jaga häst jättelänge!

Senare kom även Brandis ägare och vi snackade länge om vad som var bäst för honom och hur vi skulle göra längre fram men bett och ridning och så. Jag kommer få jobba mycket med den här hästen men det kommer det vara värt. Han är väldigt charmig! Och samtidigt ska jag fortstätta rida Norna ibland så jag kommer få fullt upp i stallet!

Ikväll var jag i Lindholmnen hos grabbarna med Bea. Vi såg på Passion of the christ. Den var så hemsk, jag satt och grät. Väldigt sorgligt.. usch tänk att det där verkligen hände! På ett ungefär! Hemskt! Men sen så började jag må dåligt och jag var inte så social, å de försökte inte heller så det blev lite tråkigt... men aja nu ska jag sova för imorn/dag ska jag träffa Thim på kvällen å ja måste hinna med en massa imorn!

Fred och kärlek till er alla

Provet gick bättre än vad jag trodde.:) Idag fick jag för mig att jag skulle sätta på min bärbara dator, för jag villle se på tv samtidigt som jag pratade med Pelle=) Men solklart ville inte msn fungera och jag har försökt hela kvällen ganska jobbigt! Men så kom jag på att jag kunde kolla runt lite på datorn efter bilder och så. Jag hittade en dikt som jag skrivit runtomkring ett år sen som jag totallt hade glömtr bort! Den ser ut så här:

Livet, vad är livet egentligen?
Livet kan likna ett löv. Lövet börjar som en liten knopp, liten och sårbar.
Den växer och blir sin fulla storlek.
På hösten så blir den gul eller röd på trädet.
Den blir svag och faller av trädet.
På marken förmultnar lövet och försvinner.

Livet börjar som en bebis, liten och sårbar.
Bäbisen växer upp och får sin fulla storlek.
På ålderns höst blir den svag och blekare än innan.
När den dör så blir den vit.
När den ligger i marken så förmultnar kroppen och försvinner.
Men personens minne stannar kvar på jorden.

Det är copywright på den dikten av mig. Sen så hittade jag bilder från ett år tillbaka i tiden då jag varit i Skellefteå hos min underbar kusin Ronja som bor där uppe. Har inte träffat henne sens dess.

Peace and Love

Nu sitter jag här i skolan. Jag ska snart ha mitt historia prov, jag är inte lika nervös längre  ialla fall. Jag har inte haft lektioner sen klockan tolv så jag har suttit i biblioteket och pluggat väldigt mycket. Nu är det bara att väntapå att gå och skriva. Håll tummarna för mig! Klockan 3 gäller det!


Så här nervös var jag imorse;) Bilden är

Har ett historia prov om medeltiden imorn, jag kan typ ingenting och har inte vart på några enda lektioner! håll tummarna för mig! Kärlek till er alla

just nu lyssnar jag till de ljuva tonerna av Westlife-One last cry. Jag blir så lugn av att lyssna på westlife. Alla säger att jag är knäpp som har börjat lyssna på dem nu. Men jag tycker aldrig att det är försent att lyssna på någon slags musik. På sistone har jag vart så stressad, så utbränd och genom att lyssna på westlife kan jag koppla av, släppa allt. Bara lyssna på låten, tänka på mig själv. Man blir nästan ledsen efter ha lyssnat på en westlife låt att den tar slut, man måste komma tillbaka till stressen.

Men det har sagts man måste ha dåliga tider ibland för att uppskatta de goda mer. Det tycker jag stämmer och jag använder mig att ett citat ut The dark knight

"The night is darker before dawn" Och jag känner på mig, att snart kommer min grying komma.

God natt på er där ute i bloggvärlden, kom ihåg att ibland bara slappna av, lyssna på någon låt ni gillar eller bara helt enkelt slappna av, tänk på er själva. Då kommer ni må så mycket bättre.

Tiden går som sagt, för snabbt ibland. Jag har väldigt mycket i mitt liv just nu.

Imorse vaknade jag 1h och 10min efter det jag skulle gått upp. Min buss åkte i princip när jag vaknade. Så min under underbara mamma skjutsade mig till skolan. Gud välsigne henne! Så jag han precis i tid till mitt FE prov. Jag kunde knappt hälften kändes det som, jag får nog inte så bra på det provet.

Imorgon ska jag gå till SKU jag ska hålla i mässan så man e ju lite nervös! men det kommer nog gå bra hoppas jag! Men nu måste jag hugga tag i tyskan och plugga lite!

Kärlek till er alla läsare

Nu sitter jag hemma och verkligen räknar ner minutrara till den sköna musiken hos Westlife. Jag ska hem till Stina som fyller 17år idag!! Grattis min älskling<3

Där nere springer lilla söta Liam omkring och jag orkar inte riktigt leka med honom just nu. Men jag får väl lägga på ett par lager mascara till! Det här har jag på mig:



 

Byxor från H&M
Linne/klänning från Bickbock
Halsband från H&M

Puss på er alla bloggläsare där ute:)

Den lilla flickan kom tillbaka till skolan efter höstlovet, kanske allt hade blivit bättre nu? Glatt så hälsade hon på ett par kompisar i andra klasser. Under lunchen hörde hon några prata om att byta skola. Det hon hörde satte griller i skallen på henne. Visst vare väldigt långa skoldagar? Väldigt många långa raster.. hon hade inte längre så värst många att umgås med i klassen längre. Hon fick upp ögonen för en ny, bättre skola. Så under veckan har hon fixat och donat lite. Men hur det gick vet ingen ännu, inte ens den lilla flickan. Igår var jag på sku. Vår stora filmpremiär skulle ske så till dagen till ära hade jag på mig en vit veramoda klänning. Allt gick bra, filmen var jätterolig. Men då börjar klockan närma sig tio. Var är min mobil?!? Jag letade igenom hela jackan, hela väskan men den var inte där. Jag sprang upp till Simon och sa att jag nog hade glömt den i kyrkan, har han en nyckel? Solklart så hade han inte det. Så jag tvingar med mig söta Johan Riise att springa och leta efter PC. Först försöker vi med ovandörren men den var låst. Men då gick vi in via bakdörren, den var öppen! Men där inne kunde ingen PC hittas. Så vi går ut igen. Jag fortsatte tvinga med mig Johan för kolla kyrkan sidodörr. Men så långt hann vi inte. För på trappan till klockargården skymtades en rökandes PC. Vi ropade på han och jag förklarade som det var. Det var en andakt i kyrkan men om fem minuter kunde vi gå in där. Så frågade han om Ola hade ringt och då svarade jag nej. Jag kände på mig vad som skulle komma när han frågade om jag kunde prata i fem minuter. Och när han bad Johan att gå. Han började prata ochsa att jag var en som de tyckte behövde en mer ingående förklaring varför jag inte hade blivit konfirmand ledare. Det är ett svårt beslut för mig om jag vill skriva det han sa. Men jag kan iallafall berätta att det slutade att jag skyndade mig iväg efteråt och började storgråta. Jag gick först in i stefansgården och letade efter min mobil. Solklart hittade jag den i en hörna av golvet där jag suttit tidigare. Sen ringde jag Sophia och floden kom. Jag grät och jag grät. Men jag var tvungen att lägga på. Igår kväll kom jag hem och fortsatte gråta, jag grät i minst en timme. Sen så ringde Pia och vi låg och pratade i två timmar. Jag har vart hemma idag på grund av det. Jag blev knäckt. Och jag är fortfarande det.